Siames katt

Foto: Freepik

Siames är en kattras som är känd för sina djupblå ögon och sin karakteristiska colorpointteckning som består av en mörkare region runt nosen, en så kallad mask, och på utstående extremiteter som ben, öron mm. Detta beror på den s.k. Himalayagenen, vilken hindrar det mörkare pigmentet (rött/svart) att aktiveras utom vid flera grader under "normal" kroppstemperatur, alltså där kroppen "kyls" mest.

Historia  
Siamesen är en mycket gammal kattras som anses ha sitt ursprung i Siam, nuvarande Thailand, därav namnet. På den allra första kattutställningen som hölls i London år 1871 fanns det representation från Siam, dock ännu inte med klassificering som egen ras.

Förr i tiden var det oerhört vanligt att siamesen var behäftad med defekter som svansknick och skelögdhet. Detta förekommer än idag, dock ej i någon stor utsträckning. I Thailand, där siamesen är ett frilevande djur, anser man att de både ska ha knick och skela - för att kunna kallas äkta. Rasen hör till de som är mest produktiva. Rekordet i antal ungar i en kull lär ligga på 13 stycken.

Kattraserna balines, orientaliskt korthår, orientaliskt långhår och seychellois är närbesläktade med siamesen. Balinesen är en långhårig siames, oriental är en enfärgad siames, och seychellois är en vitfläcklig siames. 

Utseende 
Det finns en mängd olika siamesfärger, men det som främst kännetecknar rasen är maskningen och de djupblå ögonen. Siamesen behöver inte vara helmaskad, utan s.k. tabbymaskning (randig maskning) tillåts också i rasstandarden.

En siames skall enligt rasstandarden se ut på följande sätt:
Kropp: slank, elegant och muskulös.
Ben och tassar: Höga och eleganta, bakbenen något högre än frambenen. Tassarna skall vara ovala.
Huvudet: skall vara triangelformat med stora och luftiga öron som gärna får sitta lågt.
Ögon: Snedställda och mandelformade. Djupt blå i färgen.
Svans: Lång och piskliknande.
Päls: Glänsande, silkeslen och tätliggande.
Storlek: Siameser varierar i storlek, men det är en s.k. mellanstor katt som brukar väga mellan 2,5 och 5,5 kg. Hanar blir något större än honor.

Det är en stor skillnad på hur en modern siames ser ut idag till skillnad från äldre varianter. Den moderna siamesen har större öron, mer kilformat nosparti och längre, slankare kropp. Som en slags motreaktion för rasens utveckling har vissa uppfödade runtom i världen börjat föda upp "applehead siamese"/"traditional siamese", en rundare och mer ursprungslik variant. Även rasen Thai, också den mer "trogen" till ursprungskatterna, har börjat komma in i Sverige.

Temperament  
Siameser är i allmänhet mycket livliga katter, med en mörk och tydlig röst. Den kallas ibland "hundkatten" och detta beror på att den är mycket intelligent och läraktig. Den apporterar gärna och lär sig lätt att gå i koppel. För övrigt är det en mycket tillgiven och lekfull katt, men man skall komma ihåg att den kräver mycket uppmärksamhet, sällskap och aktivitet, och bör därför inte vara ensam katt i hushållet. Siamesen har en hög röst som är lite babyliknande och den "pratar" gärna med sin ägare.
(Källor Wikipedia)

^ http://www.sverak.se/sverak/om_katt/Raser/SIA.htm
^ ”Wiki: Thai Cat”. Läst 2014-10-21.

Stora katter

Långhåriga, stora katter

Norsk skogkatt, ragdoll och maine coon uppskattas för sin rejäla storlek. Tillsammans med Helig Birma anses de också vara tåliga och lagom aktiva ”familjekatter” som fördrar både barn och andra katter.

”Kommer ett litet barn fram och vill peta och klämma på katten så tillåter den det”, berättar en ägare om sin skogkatt.

Om maine coon sägs att den är mer sällskaplig än t ex huskatten och gärna följer efter människorna i huset, och att den har ett lite kvittrande läte.

Maine coon

Foto: Wikipedia

Speciellt för birman är att den ”hostar” när den blir irriterad. Ragdoll sägs vara duktigare än andra katter på att lära sig konster och små tricks. De är gärna ”med” utan att vara påträngande – de är inga knäkatter men sitter gärna bredvid dig. Pälsvården anses vara ganska lindrig för både ragdoll, norsk skogkatt och maine coon, trots deras lite lurviga utseende.

Persern däremot kräver kamning mer eller mindre dagligen. Persern verkar också enligt svaren vara den ras som tål andra katter bäst – kanske för att den ogillar ensamhet och gärna vill ha sällskap av något slag. Gillar du perserns utseende men vill ha något mindre pälsvård, kan du välja exotic, som har ett liknande utseende och temperament men mindre päls.

Egenskaper och karaktär i all ära. När du väl ska skaffa katt är det egentligen precis som med människor. Du kan ha en väldigt bestämd åsikt om vad du vill ha och varför. Men så blir du kär i en huskatt fast du vill ha en exotic. Och din kärlek visar sig vara precis den katt du alltid velat ha.

(Agria)

Perser Katt

Historia
Persern är en av våra äldsta kattraser. Redan på 1600-talet importerade man till Europa långhåriga katter från Iran som var dåvarande Persien och angränsande områden. Dessa katter blev mycket populära bland välbärgade människor i väst och har under århundradena utvecklats till dagens perserkatt.

Aveln i slutet av 80-talet och början av 90-talet med syfte att förbättra typen resulterade i en del problem med bland annat andning. Persern av idag har dock öppet uttryck med stora klara ögon och en bred nosspegel.

Perser katt svart
Foto. Wikipedia

Utseende
Perser, eller perserkatt, är en långhårig kattras med anor från både slanka, asiatiska långhårskatter och satta, europeiska korthårskatter. Rasen karakteriseras av sin långa päls och korta, trubbiga, nos. Pälsen kräver regelbunden skötsel och kamning, och perserkatter bör badas och schamponeras någon gång per månad. Kroppsbyggnaden är kompakt med ett runt huvud, små öron och runda ögon.

Temperament
Perserkatter är i allmänhet lugna och beskedliga, och trivs bra som innekatter. De är ofta mycket fogliga till sättet och har ett jämnt temperament, samtidigt som de är keliga och sällskapliga.

Varianter
Det finns ett antal olika varianter av perserkatterna. Här nämns några av de vanligaste: Svart, blå, choklad, creme, lila, röd, vit, tvåfärgad, blå creme, cameo, chinchilla, colourpoint, golden, shaded silver, smoke, tabby, sköldpaddsfärgad, sköldpadd och vit och peke-faced. Alla dessa sorter ser olika ut och har några skillnader vad gäller temperamentet men de tillhör ändå kategorin perserkatter (Wikipedia).

Ragdoll

Ragdoll är en kattras med ursprung från USA. Kattrasen godkändes 1990 som ras i FIFe och 1992 så registrerades den första ragdollen inom SVERAK.

Ragdoll är en väldigt lugn katt. Den är känd för att den blir nästan som en trasdocka när man lyfter upp den, därav namnet, som betyder just trasdocka. Kattrasen utvecklas långsamt och det kan ta upp till flera år innan den nått full fysik

Foto: Wikipedia

Historia
Det finns många historier om ragdollens bakgrund. Att den är som en trasdocka, ledlös och utan känsla för smärta är en myt, den är varken okänslig för smärta eller ledlös, det beror egentligen på att ragdollen kan bli fullkomligt avslappnad när man bär upp den och på det sättet kan den uppfattas som ledlös.

Det startade i början av 1960-talet när en uppfödare vid namn Ann Baker i Kalifornien som parade en vit långhårshona med en helig birma. och fick i kullen bland annat två brunmaskade mitted-hanar. Dessa parades tillbaka på mamman, avkomman från den linjen kallades "lightside". För att undvika inavel började man att använda en annan honkatt, en burma och avkommorna från denna linje kallades "Darkside". Från dessa två sidors korsningar härstammar dagens ragdoll.

Till Sverige kom den första ragdollen, Such Fun Misty Knight, från England i oktober 1991, importerad av Maria Staaf. Den 2 september kom Ragtime Phoebe som första ragdoll i Norge, importerad av Solveig B. Daamsgaard.

Idag är ragdollen en av Sveriges största och snabbast växande raser. 1993 registrerades 3 st ragdolls i SVERAK, 2003 registrerades 710 st, 2005 registrerades 1035 st och år 2008 och 2009 har ragdollen varit den absolut snabbast växande rasen i Sverige med 1540 st respektive 1719 st katter registrerade i SVERAK.

Från den 1 januari 2005 är rödfärgsgenen och tabbymönster godkända för certifikatstatus i FIFe. Ragdollen blev godkänd i USA 1969 och kom till England 1982.


               Foto: Wikipedia

Utseende
Ragdoll är en mycket stor katt i jämförelse med andra raser. Honorna väger vanligen 4,5-7 kg, medan hanarna blir större med en vikt på 7-9 kg. Pälsen på en ragdoll är lång och mjuk och har den så kallade colorpointutfärgningen (även kallad siamesutfärgning) med eller utan vitfläck. Godkända färger inom SVERAK är brunt, blått, choklad, lila, rött och sköldpadd (katt), samt dessa färger med agoutimönster. Det finns tre varianter på mönster och dem är maskad, mitted och tvåfärgad. Den variant som kallas mitted kan särskiljas från den maskade genom karaktäriska vita fält på tassarna som bryter av mot det mörkare färgen. Buken är vit och det kan finnas en vit Bläs mellan ögonen. En ragdoll mognar långsamt och det tar tre till fyra år innan den är fullvuxen och då är också pälsen som bäst.

Ragdolls är oftast stora och kraftiga, med en lång och muskulös kropp. Den har en kraftig nacke. Tassarna är runda och har tofsar på sig, och svansen är buskig. Det kan vara svårt att skilja den här katten från rasen Birma, som har liknande brutna maskade färger. Men ragdoll har vit päls vid hakan, därför är det lätt att se skillnad.


Hälsa
Ragdoll är en väldigt sund ras med väldigt få sjukdomar. De två vanligaste sjukdomarna som en katt kan ha oavsett ras är njursvikt och hjärtmuskelsjukdom. (wikipedia)

Kattras för allergiker

Kattsajten i Hemmets Journal skriver om Ulrika som när hon fick sitt andra barn fick en plötsligt en kraftig allergi som tvingade henne att ge upp sina älskade huskatter och sin hund. Men drömmen om en katt levde kvar, och efter några års detektivarbete blev drömmen sann! Länk till artikeln



Neva Masquerade (NEM) är en syskonras till den Sibiriska katten. I Sverige är den preliminärt godkänd från 2009. Rasstandarden är den samma som hos Sibirisk katt förutom att Neva Masquerade är en maskad katt d.v.s. den har en mask i ansiktet samt att benen och svansen har en annan färg/nyans än kroppen. Neva Masquerade har blå ögon. Första registrerade svenskfödda Nevan föddes på katteri S*Aleigas i Nälden, Jämtlands län.
(Wikipedia)

Pixie- Bob lodjursliknande kattras

Pixie-bob är en kattras som kännetecknas av ett lodjurslika utseende. De har kort svans, örontofsar och spotted päls. Ett annat kännetecken för rasen är att den har många tår, så kallad polydaktyli som resulterar i stora tassar. En pixie-bob har kraftig benstomme, speciellt hanarna som kan väga mellan 8 och 10 kilo. Honorna brukar väga mellan 4 och 5 kilo.
Pälsen kan vara kort eller semilång, men bottenfärgen har alltid en kall grå nyans. Pixie-bob är lite lös i skinnet, vilket gör att man kan få känslan av att den har en lite för stor kostym. Svanslängden varierar ganska mycket. En svans som är mellan 5-16 centimeter lång är önskvärd på en vuxen katt, men även hellånga eller kortare svansar förekommer.

Foto; Flickr

Temperament 

Pixie-bob-katter är lätta att träna och extremt tysta, vilket har givit dem smeknamnet ”tystlåtna hundar. De ljud de ger ifrån sig påminner om ett svagt kvittrande läte. En pixie-bob är väldigt tillgiven och föredrar att alltid vara hos sin ägare. De är varken mycket lugna eller mycket aktiva. En speciell egenskap för rasen är att de bär saker i munnen helt naturligt och därför lätt kan lära sig att apportera.

Historia 

Rasen har fått sitt namn efter katthonan Pixie som avlades fram av den amerikanska kattuppfödaren Carol Ann Brewer på 1980-talet. Pixie hade svaga spottar på ryggen och påminde om en bobcat (ett nordamerikanskt lodjur). Bob avser svansens längd, eller snarare brist på den (engelskans ”bob-tail” översätts närmast med ”kort-svans”).
Rasen godkändes 1997 av det amerikanska kattförbundet TICA och kom till Sverige år 2002. Rasen är i Sverige godkänd inom IDP men är ännu ej godkänd av FIFe och SVERAK.
(källa; Wikipedia)

Savannah - Världens största tamkattras

Framtagen av människan

Savannah är en hybridkattras skapad med hjälp av en korsning mellan Serval (ett mellanstort afrikanskt kattdjur) och vanlig katt. Den är framtagen i Californien, USA på laboratoriskt vis. Läs mer på Afrobladet Sveriges största blogg

 

Kattraser Sibirisk katt och fler raser

KATTRASER

Maine coon en stor och robust katt
Historia 
Maine coon anses vara den första kattrasen från Amerika. Man vet inte riktigt hur rasen uppkom men det finns många myter kring det. En av de vanligaste är från Maine och går ut på att katten uppstått genom parning mellan katt och tvättbjörn (raccoon på engelska, därav namnet). Detta trodde man på grund av storleken på katterna och deras stora, yviga svansar. En annan mycket omstridd skröna är att den franska drottningen Marie Antoinette hade dessa katter som husdjur under den franska revolutionen och valde att skicka dem i en båt till amerika för att de skulle slippa undan revolutionen. Troligare är att katten uppkom genom naturliga korsningar mellan långhåriga katter som sjömän fört med sig till Maines hamnar och engelska katter som nybyggarna tog med sig på 1600-talet, skandinaviska eller ryska katter samt korthåriga amerikanska huskatter.

År 1986 registrerades den första Maine coonen inom SVERAK, men det dröjde till år 1989 innan den första Maine coon-kullen föddes i Sverige. Idag har den blivit en av våra mest populära raser och det registreras drygt 1120 (år 2007) nya maine coons i SVERAK varje år. Inom IDP Sverige registrerades över 200 Maine cooner 2007.

Under rasens tidiga år var det bara de brunagoutifärgade katterna som fick kallas Maine coon, katter med andra färger och utteckningar kallades gemensamt för maine shag. Idag är så gott som alla färger, inklusive färger med vitt, tillåtna. Undantag är maskade mönster samt choklad, lila, kanel och fawn.

Utseende
Maine coonen är en robust och storväxt kattras. De utvecklas långsamt och är inte färdigvuxna förrän i treårsåldern. Honorna brukar väga runt 3,5–6 kg och hanarna 6-10 kg. Katten utvecklades i det kalla klimatet i nordöstra USA där bara de starkaste och största jägarna kunde överleva. Den har stora ögon och öron och ser och hör sina byten bra. Tassarna är stora, runda och välpälsade och kan fungera som snöskor, och svansen är lång och yvig så att katten kan svepa den runt sig under kyliga nätter. Den har kortare päls på huvudet, skuldror och ben för att förhindra tovor.

Temperament
Till sättet sägs Maine coonen vara rätt hundlik; de vill alltid vara med överallt och se vad den övriga familjen har för sig. Det är ganska vanligt att de skaffar sig en "favorit"matte/husse som den tyr sig extra till. En Maine coon har ofta lätt att komma överens med andra djur, både hundar och andra katter. Ett roligt särdrag hos Maine coonen är att den förutom det vanliga jamandet ofta använder sig av ett kvittrande "brrrp", vilket man ofta hör när de är busiga eller då de är ömhetstörstande och vill ha kontakt. En del Maine coonen har ofta en förkärlek till vatten och leker gärna med vattenskålen.(wikipedia)

Länkar till klubbar och uppfödare;
The maine club
Maine coon katte

 

 

 

 

---------------------------------------------------------------------------------

SIBIRISK KATT

Sibirisk katt är en storvuxen kattras från Ryssland av samma typ som norsk skogkatt och main coon. Hanar väger normalt mellan 6 - 10 kg, honor 4 - 6.. Likt många stora kattraser utvecklas den långsamt och är inte helt fullvuxen förrän vid 5 års ålder. Den sibiriska katten klassas som semilånghårig och ska ha en välutvecklad krage och svans, hårtofsar mellan tårna och god öronbehåring. Pälsen består av en tät underpäls med längre täckhår som är vattenavstötande och känns något hårda vid beröring. Pälsen brukar vara betydligt längre på vintern än på sommaren.

Alla färger och vita tecken är tillåtna av FIFe och de nordiska independentklubbarna utom maskade, choklad- och lilafärgade. Det finns dock en maskad variant, Neva Masquerade
Det har hävdats  att katten är hypoallergen (mindre allergiframkallande). Inga säkra fakta för detta föreligger ännu men många allergiker kan ändå vittna om det.

Temperament 

Sibirisk katt.

 

 

Den sibiriska kattens sätt att jama låter inte som andra katter. Den har också en förmåga att morra likt en hund om den blir arg. Många menar faktiskt också att den sibiriska katten är så nära man kan komma en hund, utan att det faktiskt är en hund. Detta beror förmodligen på att den sibiriska katten är mycket människokär och gärna följer sin ägare överallt. Den vill vara med överallt och är mycket nyfiken. I övrigt är det en aktiv katt som anses vara intelligent och läraktig. I Ryssland används den exempelvis ofta som cirkuskatt.

I övrigt finns det många ägare till sibiriska katter som vittnar om att rasen har en förkärlek för vatten. De leker gärna nära eller i vatten och det finns även anekdoter som berättar om katter som frivilligt simmar en sväng om tillfälle bjuds.

Historia 

Katten finns i Ryssland bland annat i Sankt Petersburgs-området, och de västeuropeiska sibiriska katterna härstammar därifrån. Den Sibiriska Katten blev godkänd som ras i FIFe 1997 och år 2000 importerades de första Sibiriska Katterna till Sverige.

Sällskapet Sibirisk katt

 

Källa; Wikipedia

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

SPHYNX eller Nakenkatt
Sphynx har nästan ingen pälsbeklädnad och beskrivs ibland som hårlös och den är därför känslig för kyla och solsken. Huden ligger i tydliga veck kring exempelvis skuldror, hals och leder. Vid beröring känns den varm, vilket beror på att den har en högre förbränning för att kompensera bristen av päls. Det är en liten till medelstor katt med långsträckt kropp med muskulösa bakben. Tassarna är ovala med stora långa tår och trampdynorna är betydligt tjockare än på andra raser (det ser nästan ut som om de har "luftkuddar" under tassarna). Svansen är lång och avsmalnande. Huvudet är litet och kilformat med markerade morrhårskuddar, höga markerade kindben, stora, breda, ovala och snett placerade ögon och mycket stora öron. Ofta har sphynxen ett fint, knappt synligt fjun som gör att huden känns som persika. Den kan däremot helt sakna morrhår och andra känselhår. SPHYNX – historia och ursprung Hårlösa katter har förekommit på många håll under lång tid även om det inte ledde till någon framgångsrik avel på dessa katter. Starten till sphynxaveln skedde i Kanada i mitten av 1960-talet där en hårlös katt föddes, i en kull av normalpälsade kullsyskon, och försöket att avla på denna katt lyckades. I slutet av 1960-talet ansöktes om rasgodkännande i CFA då man även namngav rasen till sphynx eftersom man tyckte att den påminde om de egyptiska kattstatyerna. CFA godkände rasen men senare drogs godkännandet tillbaka på uppfödarnas begäran eftersom ärftliga defekter visade sig men sphynxen har återigen godkänts inom CFA. Under 1970-talet startade de första avelsprogrammen i Europa (framför allt i Nederländerna) och samavel har skett med bland annat amerikanskt korthår, eruopé och till viss del devon rex. Sphynxens vara eller icke vara har under åren väckt en del debatt men på FIFes generalförsamling 2001 beslutades att godkänna den som ras.

Källa; SVERAK



Exotic, korthårig perser

Exotic är den korthåriga varianten av kattrasen perser. Precis som sin syskonras är det en lugn och stabil katt med satt kroppsbyggnad och en kort nos. Rasstandarden är, förutom hårlaget, densamma som för perserkatten. Exotic sägs vara alternativet för den som är ute efter perserkattens lugna sätt, men som inte vill ägna sig åt pälsvård varje dag.

En riktig fin Champion; CFA Grand Champion Karabel's White Lightning